Vivören är föreningens brygg- och brygdmästare.

Stockholm 7 oktober nådens år 2008

Bertils förhållande till omvärlden är fortsatt gott. Men en viss osäkerhet råder om utvecklingen under den närmaste framtiden. Ingen kan idag säkert säga hur bankkrisen kommer att påverka bryggerinäringen. En sak tycks dock klar – ölpriserna kommer sannolikt inte att rasa på samma sätt som fastighetspriserna. Om detta är bra eller dåligt råder det delade meningar om, men det är i alla fall ett tecken på att det finns vissa bestående värden här i vår föränderliga tid.

Jag har under innevarande år bedrivit vissa studier av bryggerinäringen i vårt västra grannland. I Tromsö finns Macks Ølbryggeri, som enligt uppgift är världens nordligaste bryggeri. De brygger bl a en utmärkt lager med alkoholhalt 4,5% som säljs i vanliga livsmedelsbutiker. Starkare alternativ finns också, men då får man gå till Vinmonopolet (vilken dumt ställe att sälja öl på..!). Ölen var överlag bra, men hade ett fel: PRISET. Såväl i matbutiken som på Vinmonopolet kostar ölen ungefär det dubbla mot i Sverige. Tyvärr Norge – trots bra öl kan jag inte rekommendera några ölstudier hos vår närmaste granne. Det är helt enkelt för dyrt.

En annan studieresa jag företagit gällde utforskandet av tillverkningen av maltdrycker i Skottland. Studierna koncentrerade sig till en ö på skotska västkusten vid namn Islay (uttalas ”Ajla”). På denna ö – som är ca 4 mil lång och 2,5 mil bred – finns 7 whisky-destillerier. Vi hann besöka 4 st. Men det viktigaste i detta sammanhang är att man även har ett bryggeri (men bara ett – på en ö med 3400 innevånare!). Vi besökte naturligtvis även detta. Produktionen består enbart av ale. Man gör 7 olika typer. Jag fick tillfälle att provsmaka 2 av dessa. Ett par flaskor av dessa sorter hemfördes och har överlämnats till Viking och Punghållaren. I bästa fall har de oskadda anlänt till Luleå (vad som hänt med dem därefter kan jag inte ta något ansvar för). Produktionen sker i en lokal som är betydligt mindre än kojan och sköts av endast en man. Jag minns inte vilken volym man producerar per år, men enligt bryggaren så sålde man bl a till Japan och Sverige. Det var någon firma i norra Sverige som importerade deras öl. Någon närmare precisering kunde han inte ge på stående fot.

Jag bifogar (se ovan) en bild på bryggaren Paul Capper, som är en av tre delägare i Islay Ales. Bifogar även en bild (se nedan) som kanske kan ge en föreställning om lokalens storlek.

Bästa hälsningar till alla Bertils vänner från

Polaren Per, Bertils man i världen.