1.Kap. Huru Öla-lag byggas må
§1 Nu vilka förfarna män ölalag bygga: sände då gott-hjon att öl hämta, där det å frejdad ort tillverkas och säljes. Ej skall man öl med våld taga eller hemligen till sig tappa, utan detsamma för redeligt värde, samt med hövisk ordom sig tillskynda.
§2 Spisöl må ej för öl hållas. Fäller Domare härutinnan orättvis dom, emot ölanämnds flesta röster, miste kall och ämbete sitt.
§3 Ingen bok må på ölabord ligga, medan ölet därpå härskar: det vare sig hög eller Låg, vilken det vara må. Får bok i ty fall bane- eller blodsår, ligge (den) ogäld.
§4 Ej skola ölamän kivas, skria eller sig överdådeliga upphäva, förrän de enhälligt druckna blivit. Upphäver någon sin röst ohemult, då han ännu kan övertygas nykter vara, har han förverakt sin målsägande rätt.
2.Kap. Om Öl-qual (=kritik)
Quäljer någon öl och det för spisöl eller för spisöl verderlike håller, eller eljest dess goda namn och tykte förklena söker, eller det för “brak-olja”kallar, då det efter ölarätts föregågne (föregående) laga dom och rannsakan noga prövat är, samt lag frejd vunnit haver, (han) miste vitsord sitt.
3.Kap. Om skador och åverkan i Öl
Nu välver ölkanna omkull. Utlyses då genast Öla-lags urtima ting och rannsakar om skadan , samt gånge därmed som i Sjölagen stadgas. Berädes någon med berått mod ölet utspillt hava och av idel illvilja ha kommit ölkanna till att skändligen välta; han vare var mans niding, samt gånge ur ölalag och komme där intet mer inom natt och år. Stöter någon ölkanna av våda, upprätte han skadan samt gör offentlig avbön i ölalags förstuga. Nu kan det sig illa tilldra, att ölaman å gatan eller i rännstenen fallande varder, rese han sig upp igen. Gitter han sig ej uppresa, varde han liggande.
(Anonym utgåva från 1802)
