Blixt och dunder på februarimenyn

Bertils farfars farfars farfars far hade en god vän, som sedermera skulle visa framfötterna på en rad olika sätt. Februarimötets kocklag, Vivören, Punghållaren och Idolen, vill uppmärksamma denna tämligen okända relation och tillägnar februarimenyn boktryckaren, vetenskapsmannen, diplomaten och politikern Benjamin Franklin.

— Själv är jag mest imponerad av att han upptäckte att blixten var strömförande och uppfann åskledaren, säger Vivören. Jag har själv gjort om experimentet med att flyga en drake under åskväder många gånger. Det är därför jag numer har spikrakt hår och inte det fjunlockiga jag hade i min ungdom.

Punghållaren tänker som vanligt i plus och minus, och framhåller gärna Franklins upptäckt av negativ- och positiv laddning.

— Och jag gillar att han figurerar på 100-dollarsedeln, fyller Punghållaren i. Tänk den som ändå hade egna pengar.

Bertils tryckerilärling

Benjamin Franklin var yngst (därav förnamnet) i en syskonskara på tio. När han var tio år fick han sluta skolan och vid tolv började han som lärling hos sin bror som arbetade som tryckare på en lokal tidning. Kalfaktor i tryckeriet var som sagt Bertils farfars farfars farfars far, Bertil.

Bertil fattade tycke för den unge mannen och lärde honom att läsa och skriva. Som väntat hade Bertil goda kontakter i tidningsledningen, vilket ledde till att Benjamin så småningom fick själv skriva material till tidningen.

Tejuntan

De flesta känner nog till att Benjamin deltog i utarbetandet av den amerikanska självständighetsförklaringen 1776. Mindre känt är att Bertil hade ett finger med även i det spelet.

Det hela började med att Bertil och Benjamin tillsammans grundade diskussionsklubben, The Junto, som 1743 blev The American Philosophical Society och som senare kom att kallas Tejuntan, förlagan till dagens Tea Partyrörelse.

I slutet av 1750-talet åkte Bertil och Benjamin till England för att protestera mot deras inblandning i Pennsylvanias inre angelägenheter. Medan Bertil ägnade sig åt att lära engelsmännen brygga öl, stannade Benjamin i fem år för att informera allmänheten och politikerna där om förhållandena i Pennsylvania. Han utsågs även till hedersdoktor vid Oxfords Universitet för sina insatser inom vetenskapen och använde hädanefter titeln doktor Franklin.

Bertil höll sig i bakgrunden

Väl hemkommen utsågs han till medlem i kongressen och började arbeta för att få slaveriet förbjudet inom unionen. 1787, då han egentligen gått i pension, åtog han sig uppdraget att upprätta den amerikanska konstitutionen som skulle ersätta Konfederationsartiklarna.

Trots att Bertil var synnerligen delaktig i arbetet, valde han (av blygsamhetsskäl, som vanligt) att låta Benjamin vara den ende som satte sin namnteckning på alla tre dokument som lett fram till självständigheten; amerikanska självständighetsförklaringen (1776), Parisavtalet (1783) och konstitutionen.

Och, som Punghållaren återkommande påpekar, Benjamin Franklins porträtt finns på 100-dollarsedeln.

Under tiden snurrar detta på skivtallriken: