Styrelsen

Ferrocavallo är som högsadlad lokföraraspirant med trerälsdrift föreningens minst enkelspårige med lem. På fritiden lustfylld leverantör och förnumstig förvaltare av synvinklar och ögonmått.

I motsats till Ferrocavallo är Storstorloket ingen aspirant, utan kör riktiga lok. Stora lok. Interlokutör för att ersätta det slitna vokabuläret vid föreningens sammankomster med ett nytt signalsystem, ERMTS – Ersätt Reflektioner Med Tomt Skitsnack. Interagerar i den frågan frekvent med föreningens tautologiska triad, Oreraren, Opponenten och Piskatore.

Punghållaren fungerar som skattmästare och kassör
Handhar föreningens ekonomi och rapporterar därom i förbigående vid styrelsens möten. Betalar vid läge och tillfälle hyra och andra utgifter. Driver in skulder och kontingent..

Protokollerar (nåja, för anteckningar) vid föreningens sammankomster. Sköter med oväld alla bokningar av lokalen.

Reviderar föreningens rättesnöre – stadgarna – och är dessutom den enda med lemmen som förstår vad AI egentligen handlar om.

Skapar trivsel i lokalen, bl a genom att dra upp de stora (de verkligt stora) och övergripande riktlinjerna för kojans inredning och utformning. Världsbildsansvarig, d v s avgör tvister om vad som egentligen tillhör livets goda samt vårt förhållande till omvärlden (exkl krig, skatter, skola, sjukvård och omsorgen om de äldre). Tar initiativ till studieresor samt provsmakningar och inköp till dessa.

Föreningens diskussionsledare med det världsberömda mottot “Intet ämne är för stort, ingen uppfattning är för småttig – allt kan ältas”. Skräder inga ord. Ansvarar för att föreningen är fulltalig, d v s sluddrande.

Ansvarar för föreningens sociala och mentala hälsa, jämväl som fysisk dito. Utför på förfrågan enklare ingrepp som budgetnedskärningar, kastration, stensnitt för att avlägsna blåssten, öppning av bölder, åderlåtning, starrstick och tandutdragning (samt vid festligare tillfällen även trepanation och omskärelse).

Ansvarar för förvaltning och förmerande av föreningens aldrig sinande förråd av utgångna uppfattningar, övermogna önskningar och föredettingfunderingar. Alliterationens altmeister, följaktligen fulländande föreningens förkärlek för fisförnäma formuleringar.

Ansvarar för positionsangivelser vid föreningens möten: Var medlemmarna har varit, var de är just nu (i några fall vilka de är just nu) och vart vissa av dem är på väg.

Etablerar tillsammans med GPS vår fasta punkt i livet. Klok, godmodig, älskvärd och tålmodig som en nallebjörn. Fungerar bra med barn & blomma och delar därmed flertalet egenskaper med sin hundfilmstjärnenamne.

Fyller medlemmarna med helig ande och andra irländska destillat. Profeterar på olika sjungo- och tungomål, med tilltagande styrka ju längre mötet lider – och medlemmarna med den. Favorithymn: Ode till Pinus Silvestris (även känd som ”Tallarna” i det norrbottniska inlandet).

Jämte Oreraren föreningens främste fronderare. Konsekvent motsägelsefull, utan att för den skull vara kontradiktorisk. Kontradiktatorisk, däremot, och i annalerna för alltid ihågkommen som den som gjorde det allra första upproret i föreningens historia – även om ingen längre kommer ihåg mot vad.

Föreningens förmente storfiskare, och – som alla andra sådana – även en storfuskare. Fullständigt och oåterkalleligt opålitlig när det gäller vikt och längdmått. Påstår sig vara omåttligt måttfull (vilket av andra med lemmar tolkas som att han utan minsta tvekan anger vilket fångstmått som helst).

Tjänstgör dessutom som maestro della griglia – inte att förväxla med de återkommande underliga idéerna, inbillningarna, påhitten, nyckerna och hugskotten som är hans signum.

Ikläder sig dessutom rollen som föreningens virtuose ansvars- och undanflyktare. Samlar många proselyter under föreningens möten under parollen Det Var Inte Jag.

Arbetar enligt den fotorealistiska skolan– motivens placering i det gyllene snittet, högdagrarnas betydelse, kromatik – allt detta ställer särskilda krav på fingertoppskänsla och finmotorik.