Oktobermötet innehöll som väntat en rad oanat överraskande inslag. Föreningens hittills ende ordförande, den därmed enastående Viking, hade (någorlunda) vänligt men (mycket) bestämt meddelat att nu fick det vara nog. Ni får lov att utse en ny ordförande, berättade han innan avresan till sydligare breddgrader.
– Vi är naturligtvis djupt tacksamma för att få lov till det, kommenterade Ankaret under mötet. Fast det är klart, med 20-åriga mandatperioder närmar vi oss nordkoreanska demokratimått.
Många voro kallade
Att utse efterträdaren visade sig vara en svår nöt att knäcka. Många med lemmar gjorde anspråk på Vikings fallna mantel. Punghållaren menade att den normala succesionsordningen i sådana här sammanhang är att någon med ekonomiskt sinnelag tar över. Vivören hävdade i sin tur att det måste vara någon som behärskar historieskrivandets ädla konst.
– Struntprat, inföll Köksceremonimästaren, det enda vi gör är ju äter och dricker. Det borde väl vara den kompetensen som ska leda föreningen.
Oreraren försökte i vanlig ordning ta över diskussionen, uppenbarligen i akt och mening att leda den i för honom fördelaktig riktning. TinTin ironiserade som vanligt över detta (och en hel del annat).
Samtidigt utbröt en animerad diskussion i andra ändan av rummet mellan Sven Drufva och Båtsman om något helt annat. Troligen handlade det om vem som har första tjing på kvinnan som förekommer på bådas medlemsfoton.
När sedan GPS hävdade att viktigast av allt är att kunna hantera avvikelse och deviation och P:r Pinus meddelade att han tänkte ge alla som röstade på honom absolution, tog sig Fumadoren (efter att ha hamnat underst i handgemänget – bild ovan) en cigarr.
Men få utvalda
Och så gick det som det gick i sådana sammanhang. Tyst och försiktigt la sig Kryzzet i vinnarhålet (heter det så, Sven Drufva?) och lät sig nådigt väljas till ordförande.
Linjetalet efter valet blev kort och kärnfullt:
– Tack ska ni ha, det gjorde ni bra.
Det visade sig att Kryzzet hade förberett maktövertagandet noga. Ett “förslag” till ny arbetsfördelning lades på bordet, liksom ett “förslag” till Festkommitté för Nåbelmiddagen. Håhå jaja. Frågor på det?
Ny med lem
Till yttermera visso valde föreningen in en ny medlem, Opponenten, vars utmärkande drag är att företrädesvis fungera tvärtemot.
Några av föreningens mer distingerade medlemmar hade synpunkter på detta.
– Ny och ny, fnyste Vivören. Han har ju varit med förr.
– Slutade för att Blomman sa ifrån, fyllde Ankaret i. Tunnis.
– Jag är ett levande bevis för att återanvändning fungerar, invände Opponenten omedelbart. Ni gamla stötar borde fundera på att regenerera er, ni också.
Bertils bästa sidor (de du läser i detta nu) ber att få återkomma i frågan…
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.