Bertils bästa sidor (de du läser i detta nu) har förgäves jagat noteringarna från februarimötet. Som den intresserade måhända påminner sig är Bothnian Bay Beer Brewers inte bara en alldeles särskilt ideell utan även en synnerligen ordningsam sammanslutning.
Vivören för synnerligen detaljerade anteckningar från föreningens sammankomster – i all den utsträckning han drar sig till minnes vad som förevarit haver. Och, som den uppmärksamme läsaren har upptäckt, saknas februarimötesnoteringarna.
Vid februarimötet upptäcktes, i grevens tid kan sägas, att föreningens preses, Ferrocavallo, lös med sin frånvaro. Opponenten anmälde genast och högljutt sitt intresse av att tjänstgöra som tillförordnad.
— Det är vad jag alltid har drömt om, sade han med tårarna strömmande utför kinderna.
Men eftersom stadgarna föreskriver att om preses skulle “mot all förmodan och vilket Gud förbjude, vara indisponerad, leds mötet av äldsten. Med äldsten avses föreningens förstfödde”, tvingades Vivören svinga klubban. Opponenten valdes följaktligen – vilt protesterande – till att svinga pennan.
Den här historien påminner osökt om Marcel Prousts berömda verk “À la recherche du temps perdu”, en serie av sju romaner som utforskar teman som minne, tid och identitet. I likhet med Bertils bästa sidor (de du läser i detta nu) är de kända för sin djupgående psykologiska insikt och sin förmåga att fånga de subtila nyanserna i mänskliga relationer och känslor.
Vi talar om en komplex och fascinerande läsning som har haft stor påverkan på litteraturen. Må så vara, men var är noteringarna, Opponenten?
Och medan vi väntar snurrar detta på skivtallriken:
Vi får leva med det, har hänt förut…🤷♂️
Mycket tankvärt
MVH båtsman