Husförhöret återinförs

Augustimötet, med temat Surt, sa räven hade naturligtvis surströmming på menyn och försiggick – med ett undantag – i glädjens och förbrödringens tecken. Undantaget handlade om vikten av tilltalande dukning och adekvat klädsel. I stadgesakkunnig Ankarets frånvaro mynnade diskussionen ut i en hovsam begäran om stadgetolkning.

Bertil bästa sidor (de du läser i detta nu) kontaktade Ankaret för en kommentar.

— Det är bra att pojkarna diskuterar och håller munlädret välsmort, säger han. Synd bara att förståelseförmågan inte är i paritet.

Stadgarna är utomordentlig tydliga på den här punkten, förklarar han (och tillägger att det är de på alla andra punkter också).

Intagande måltider

Stadgarnas § II.II handlar om temat för måltiderna:

Vid intagande av måltid gäller att måltiden ska vara intagande. Det innebär dels att måltidens tematik ska förmedlas till de intagande; dels att återbruk – i vilken form det vara må – ska undvikas. Med tematik avses här att de i måltiden ingående komponenterna ska tillhöra en gemensam geografisk eller kulturell krets, alternativt vara sammanbundna av en gemensam smakpalett (förklaringen nödvändiggjord av föreningens demografi – tematik är ett sparsamt förekommande uttryck i den svenska folkskolan). (Lex Ceremonis).

I § II.III förklaras hur temat ska förädligas i dukning, musik, glam & stoj:

Arbets- och ansvarsfördelningen vid måltiderna skulle kunna beskrivas i skriften “Arbets- och ansvarsfördelning vid måltider” – exempelvis att kocklaget ansvarar för att i förväg meddela tema till servitörerna för att möjliggöra en temabaserad raffinerad dukning samt tema, meny och recept till hemsidesredaktören och dessutom förfärdiga en på temat uppbyggd spellista (ävenledes förmedlad till sagda redaktör) – men det har bedömts onödigt, eftersom det huvudsakliga innehållet tidigare har beskrivits i föregående inskjutna bisats.

— Det är ju alldeles uppenbart att dukningen ska matcha raffinemanget hos temat.

Betagande klädsel

Klädseln vid föreningens möten har diskuterats vid ett flertal tillfällen under årens gång. Det speglar med lemmarnas modeintresse, kan man tänka. Vid ett tillfälle föreslog Köksceremonimästaren att föreningens s. d. h. dresskod skulle utökas till att omfatta obligatoriskt bruk av hängslen.

— Det blev inget av med det, fortsätter Ankaret. Däremot är stadgarna, i vanlig ordning, kolossalt tydliga när det gäller gällande regler för med lemmars klädsel.

IV.V  I likhet med närvaro (se IV.III) är klädsel åtminstone inledningsvis en självklarhet vid föreningens möten. Sober och distingerad dito anbefalls: Klubbskjortan skall avspegla de grå tinningarnas charm hos grundaren, klubbmärket skall placeras helt nära grundarens plats i medlemmarnas hjärtan och klubbslips är – i likhet med intagande i samband med måltid (se II.II) – ett obligat.

— Och att överhuvudtaget ifrågasätta slipstvånget är förbluffande. Bertil har ju tillochmed en spellista med sina bästa slipstvångssånger.

Avtagande förståelse

Ankaret är den förste – och antagligen den siste – att beklaga den bristande läsförståelsen hos föreningens med lemmar. Ett trevande försök att inlemma med lemmar i föreningens fatabur gjordes med stadgeskolan. Men det gäller att vara uppmärksam, stadgarna förses med jämna mellanrum med tillägg; förnyas och anpassas efter världens gång. Ofta får tilläggen namn efter den medlem som föranlett dem. Lex Ceremonis (Stadgarna II.II) är ett exempel.

Den uppmärksamme märker att tilläggen ofta introducerar nya begrepp till den relevanta inhemska vokabulären, för att citera en känd svensk finansminister (f ö kanske den enda värd namnet). Förbudet mot smygnyktring (Stadgarna II.II) handlar om inkluderande och är en tillämpning av det vid det tillfället i valtider aktuella begreppet “Alla ska med”.

Tofflande (Stadgarna IV-IV) är presensparticip av toffla, och som sådant ett elegant sätt att betona att föreningens medlemmar är just det, med lemmar. Påpekandet rörande utblommande (Stadgarna IV.II) sker på ingen annan anledning än förekommande.

— Det måste bli ett slut på dessa återkommande kunskapsblamager, avslutar Ankaret. Eftersom stadgeskolan inte gav önskat resultat är ett logiskt nästa steg att se stadgarna som den katekes de är och återinföra husförhöret, naturligtvis under P:r Pinus överinseende.