
























Augustimötet, med temat Surt, sa räven hade naturligtvis surströmming på menyn och försiggick – med ett undantag – i glädjens och förbrödringens tecken. Undantaget handlade om vikten av tilltalande dukning och adekvat klädsel. I stadgesakkunnig Ankarets frånvaro mynnade diskussionen ut i en hovsam begäran om stadgetolkning.
Bertil bästa sidor (de du läser i detta nu) kontaktade Ankaret för en kommentar.
— Det är bra att pojkarna diskuterar och håller munlädret välsmort, säger han. Synd bara att förståelseförmågan inte är i paritet.
Stadgarna är utomordentlig tydliga på den här punkten, förklarar han (och tillägger att det är de på alla andra punkter också).
Stadgarnas § II.II handlar om temat för måltiderna:
Vid intagande av måltid gäller att måltiden ska vara intagande. Det innebär dels att måltidens tematik ska förmedlas till de intagande; dels att återbruk – i vilken form det vara må – ska undvikas. Med tematik avses här att de i måltiden ingående komponenterna ska tillhöra en gemensam geografisk eller kulturell krets, alternativt vara sammanbundna av en gemensam smakpalett (förklaringen nödvändiggjord av föreningens demografi – tematik är ett sparsamt förekommande uttryck i den svenska folkskolan). (Lex Ceremonis).
I § II.III förklaras hur temat ska förädligas i dukning, musik, glam & stoj:
Arbets- och ansvarsfördelningen vid måltiderna skulle kunna beskrivas i skriften “Arbets- och ansvarsfördelning vid måltider” – exempelvis att kocklaget ansvarar för att i förväg meddela tema till servitörerna för att möjliggöra en temabaserad raffinerad dukning samt tema, meny och recept till hemsidesredaktören och dessutom förfärdiga en på temat uppbyggd spellista (ävenledes förmedlad till sagda redaktör) – men det har bedömts onödigt, eftersom det huvudsakliga innehållet tidigare har beskrivits i föregående inskjutna bisats.
— Det är ju alldeles uppenbart att dukningen ska matcha raffinemanget hos temat.
Klädseln vid föreningens möten har diskuterats vid ett flertal tillfällen under årens gång. Det speglar med lemmarnas modeintresse, kan man tänka. Vid ett tillfälle föreslog Köksceremonimästaren att föreningens s. d. h. dresskod skulle utökas till att omfatta obligatoriskt bruk av hängslen.
— Det blev inget av med det, fortsätter Ankaret. Däremot är stadgarna, i vanlig ordning, kolossalt tydliga när det gäller gällande regler för med lemmars klädsel.
IV.V I likhet med närvaro (se IV.III) är klädsel åtminstone inledningsvis en självklarhet vid föreningens möten. Sober och distingerad dito anbefalls: Klubbskjortan skall avspegla de grå tinningarnas charm hos grundaren, klubbmärket skall placeras helt nära grundarens plats i medlemmarnas hjärtan och klubbslips är – i likhet med intagande i samband med måltid (se II.II) – ett obligat.
— Och att överhuvudtaget ifrågasätta slipstvånget är förbluffande. Bertil har ju tillochmed en spellista med sina bästa slipstvångssånger.
Ankaret är den förste – och antagligen den siste – att beklaga den bristande läsförståelsen hos föreningens med lemmar. Ett trevande försök att inlemma med lemmar i föreningens fatabur gjordes med stadgeskolan. Men det gäller att vara uppmärksam, stadgarna förses med jämna mellanrum med tillägg; förnyas och anpassas efter världens gång. Ofta får tilläggen namn efter den medlem som föranlett dem. Lex Ceremonis (Stadgarna II.II) är ett exempel.
Den uppmärksamme märker att tilläggen ofta introducerar nya begrepp till den relevanta inhemska vokabulären, för att citera en känd svensk finansminister (f ö kanske den enda värd namnet). Förbudet mot smygnyktring (Stadgarna II.II) handlar om inkluderande och är en tillämpning av det vid det tillfället i valtider aktuella begreppet “Alla ska med”.
Tofflande (Stadgarna IV-IV) är presensparticip av toffla, och som sådant ett elegant sätt att betona att föreningens medlemmar är just det, med lemmar. Påpekandet rörande utblommande (Stadgarna IV.II) sker på ingen annan anledning än förekommande.
— Det måste bli ett slut på dessa återkommande kunskapsblamager, avslutar Ankaret. Eftersom stadgeskolan inte gav önskat resultat är ett logiskt nästa steg att se stadgarna som den katekes de är och återinföra husförhöret, naturligtvis under P:r Pinus överinseende.

Bothnian Bay Beer Brewers är en alldeles särskilt ideell sammanslutning. Dess syfte är att genom jäsning förädla vatten, malt och humle till öl.
Andra goda tankar – främjande av höjd livskvalitet, sunda matvanor och gott kamratskap är vällovliga. De kan till och med komma att stödjas – men de är alltid underordnade föreningens syfte: Att genom jäsning förädla vatten, malt och humle till öl.

Man kan inte tro det i dagens svettis & friskisorienterade samhälle, men att brygga öl har alltid varit ett viktigt inslag i mänsklighetens historia:
Bryggningen – under överinseende av föreningens brygg- och brygdmästare, GPS, är (naturligtvis) organiserad i brygglag. En omfattande procedur, berättar han.
— Malt urlakas med hjälp av varmt vatten, där smaker, proteiner och sockerarter frigörs beroende på vilken temperatur vattnet har. Mäsken, blandningen av malt och vatten urlakas och filtreras och kallas därefter vört. Den kokas sedan tillsammans med den viktigaste smaksättande ingrediensen, humle, och ibland andra smakgivare.
— Under tiden brukar vi dricka slut på den tidigare bryggningen, fortsätter GPS. Intet skall förfaras.
Till sist kyls ölet ner till under rumstemperatur och brygglaget sätter till den typ av jäst som receptet kräver. Pilsner, vete, münchener, carahell, carared, caramünch, caraplus 150, dark crystal, pale chocolate, carafa och black är några vanliga sorter (se bilden överst på sidan).
När andan faller på förser GPS brygglagen med beprövade recept. Ett av de senare, Bertils mid-winter brown ale är han särskilt nöjd med.
— Torr och lätt, nötig smak. Kolamaltig utan bli alltför karamellsöt. Tidlös stil.
Vattnets kvalitet har stor betydelse för ölets slutliga karaktär. Vattnets hårdhet, innehållet av kalcium och magnesium, spelar roll liksom pH-värdet och vattnets alkalinitet.

Även om det lokala dricksvattnet håller hög kvalitet, uppmätte Vivören vid ett tillfälle kojvattnets hårdhet (dH) till 3,5, pH-värdet till 8,0 och alkalinitet (mg/l) till 65. Det fick honom att börja fundera på andra, naturligare alternativ.
— Jag drog mig till minnes en gammal kallkälla i de djupa skogarna norr om staden, berättar han. Gott vatten och på ett lagom undangömt och otillgängligt ställe.
Vivören lockade med sig Ankaret (som bekant är denne mindre förtjust i att vandra omkring i spenaten, Red.anm.) och kan nu – efter viss byggverksamhet och betydande logistisk vedermöda – lova att leverera vatten till varje brygglag som frågar efter det.
Inför augustimötet råder p.g.a. s.k. anledning viss förvirring: a) om det blir någon öl och b) vilken brygglag som i så fall ska se till att a) infaller.
Närmare en kris än så är det svårt att tänka sig i en förening som – som sagt – har till syfte att genom jäsning förädla vatten, malt och humle till öl.
Vid majmötet uppstod en s.k. diskussion i frågan. Brygglaget Omvälvarna, ansvariga för bryggning under april för färdig brygd till majmötet meddelade att de inte lyckats samla brygglaget överhuvudtaget.
— Det kan väl inte bara vara mitt ansvar att få ihop det bara för att jag står först på listan, sade Punghållaren.
Den fortsatta diskussion utmynnade (som brukligt) i en kontroll av stadgarna. Ankaret idkade högläsning:
För föreningens fortlevnad nödvändiga arbetsuppgifter fördelas till var och en efter förmåga. Med förmåga avses i detta avseende ordförandens nåde och föreningens behov. Fördelningen sker medelst förteckning å registrerade listor i matrikelform. Sagda rullor fördelar ansvaret i fallandegrad.
Brygglaget böjde därefter sina nackar och lovade öl till mötet i augusti.

Vårens viktigaste begivenhet, Barn & Blomma, äger detta nådens år 2018 rum å Kryzzets chatueau.
— Glädjande nog har grannarna i kvarteret uppmärksammat evenemanget och anordnat en sidotillställning för de som inte är med lemmar och därför inte får vara med på vår fest, berättar Kryzzet.
Kryzzet berättar vidare att han den här gången lyckats åstadkomma ett tema även när det gäller Barn & Blommas traditionella knytkalas. Som bekant föreskriver stadgarna att
Vid intagande av måltid gäller att måltiden ska vara intagande. Det innebär dels att måltidens tematik ska förmedlas till de intagande; dels att återbruk – i vilken form det vara må – ska undvikas. Med tematik avses här att de i måltiden ingående komponenterna ska tillhöra en gemensam geografisk eller kulturell krets, alternativt vara sammanbundna av en gemensam smakpalett (förklaringen nödvändiggjord av föreningens demografi – tematik är ett sparsamt förekommande uttryck i den svenska folkskolan).
— Den här gången har jag äntligen lyckats styra upp det, fortsätter Kryzzet. Temat, Bibimbap förenar tre viktiga perspektiv: För det första migrationens betydelse för folkhälsan, för det andra att allt blir som jag bestämmer och för det tredje kvällens fotbollsmatch.
Det senare av perspektiven fordrar kanske en förklaring: Bibimbap betyder “blandat mål” på koreanska, och det finns skäl att anta att sådana kommer att produceras mellan Sverige och Peru ikväll.
På menyn står alltså rökt strömmingsfilè, guacamole på selleri och morötter, tunnbrödsrulle med rostbiff, tunnbrödsrulle med rökt lax, räkcheesecake, hemgravad lax, gubbröra, västerbottenspaj, sommarsallad, ugnsbakad fläskfilé med potatissallad, Vivörens hottade räkor, rabarberkaka, äpple- och purjolökssill med potatis, ljumma asiatiska kycklingfärsspett i hoisin-sauce, morotsrulltårta med cream cheese, vegetarisk paj, citronpaj, lemmelkaffe och en extra rabarberpaj.
Mot bakgrund av den inköpta drycken har Kryzzet räknat ut att om den i jämlikhetens namn skulle fördelas lika mellan med lemmarna och deras blommor, skulle med lemmarna uppnå promillehalten 2,19 och bli tvungna att stanna 15 timmar efter sista glaset om de vill ta bilen hem. Jobbigare blir det för blommorna som landar på 2,85 promille och blir kvar i Svartöstan i 19 timmar.
— Jag förstår inte uträkningen, kommenterar Vivören. Jag trodde vi skulle fortsätta på söndagen, som vi alltid gjorde förr.
Och naturligtvis snurrar detta på skivtallriken:

Bertils bästa sidor (de du läser i detta nu) har med stöd av klärvoajans och extrasensorisk perception kunnat extrahera aprilmötets tema ur kocklagsmedvetandets djupaste gömmor. Det visar sig att en kombination av smakpaletten från de nejder kocklaget yngste, Piskatore, nyligen bevistat (tänk Bangla Road istället för Wat Chalong), parat med en homage till kocklagets fäbless för spel och dobbel resulterat i att man döpt temat efter det norska varmblodet Thai Tanic – en av de bästa norska tävlingshästarna någonsin.
— Jo, så blev det, säger Vivören, kocklagsbas. “Thaitanic” ligger bra på tungan och recepten dito i gommen. Och dessutom är det väl tillräckligt långsökt för att göra Köksceremonimästaren nöjd.
Den senare delen av kommentaren förtjänar en förklaring. Köksceremonimästaren är ju den som enligt stadgarna ytterst bestämmer i menyfrågor och måltidstematik och har till och med förärats ett eget tillägg i stadgarna som understryker detta:
“Vid intagande av måltid gäller att måltiden ska vara intagande. Det innebär dels att måltidens tematik ska förmedlas till de intagande; dels att återbruk – i vilken form det vara må – ska undvikas. Med tematik avses här att de i måltiden ingående komponenterna ska tillhöra en gemensam geografisk eller kulturell krets, alternativt vara sammanbundna av en gemensam smakpalett (förklaringen nödvändiggjord av föreningens demografi – tematik är ett sparsamt förekommande uttryck i den svenska folkskolan).” (Lex Ceremonis)
Temat “Thaitanic” kan ju också ses som en kommentar till livets förgänglighet. Slutet närmar sig. Vi befinner oss alla på ett sluttande plan. Piskatore, kocklagets Benjamin, ser därför temat främst som ett erkännande av pensionatet.
— De får inte den uppskattning de förtjänar. På senaste mötet glömdes den stadgeenliga skålen för pensionatet bort ända till slutet av mötet. Och då sov ju de flesta av dem.
Jag tycker inte det ska får vara på det viset, avslutar han och påminner om stadgarnas formuleringar om pensionärsverksamheten:
“I överensstämmelse med föreningens syfte har föreningens åldermän rätt till pensionärsrabatt. Utöver nyttoväxter såsom Humulus lupulus (humle) och Cannabis sativa (hampa) består rabatten av reciprokt tionde i anslutning till förtäring av genom jäsning förädlat vatten, malt och humle vid föreningens möten. Det betyder i korthet (vilket oftast är ett mycket torftigare sätt att uttrycka saken) att de får den 11:e ölen gratis.
I samband med inträdandet i detta stånd initieras ett särskilt ceremoniel: Efterföljande det traditionsenliga skålandet för Bertil, utbringar yngsten vid varje möte en dito för pensionatet. Med yngsten avses föreningens senast födde. Vidare förses medlemmens porträtt med ett rött band, symboliserande den glädje som finns i att ostört kunna ägna sig de viktigare sakerna i livet.”
GPS menar att aprilmötets tema dessutom har en tredje dimension. 3D är ju så populärt numera, säger han och fortsätter:
— Thai Tanic är inte vilken norsk hästjävel som helst. Han sprang inte bara in miljoner, han var också en uppskattad avelshingst – och borde därmed vara ett föredöme för alla med lemmar.
En av föreningens mer belästa medlemmar (som på förekommen anledning vill vara anonym) tycker inte att tre dimensioner räcker till för att, som han säger “flytta ut användarupplevelsen i rummet”.
— I mitt huvud är Jesu uppenbarelse om apokalypsens fyra ryttare den självklara förklaringen av ett tema som innefattar såväl sjunkna skepp som degenererade semesterupplevelser och till råga på allt en häradsbetäckare av rang.
Och under tiden snurrar detta på skivtallriken:

Februarimötets välfunna och gästorienterade tema är Stenåldersmat, don efter person och en tydlig homage till föreningens pensionat.
Som bekant har föreningens åldermän rätt till pensionärsrabatt och får reciprokt tionde i anslutning till förtäring av genom jäsning förädlat vatten, malt och humle vid föreningens möten. Det betyder i korthet (vilket oftast är ett mycket torftigare sätt att uttrycka saken) att de får den 11:e ölen gratis.
Inte nog med det. Pensionatet uppmärksammas på flera sätt i samband med föreningens möten:
I samband med inträdandet i detta stånd initieras ett särskilt ceremoniel: Efterföljande det traditionsenliga skålandet för Bertil, utbringar yngsten vid varje möte en dito för pensionatet. Med yngsten avses föreningens senast födde. Vidare förses medlemmens porträtt med ett rött band, symboliserande den glädje som finns i att ostört kunna ägna sig de viktigare sakerna i livet. (Stadgarna II.VII)
Elaka källor hävdar med lemmar, tillhörande pensionatet, omsorgsfullt undviker grönsaker av alla slag, köksväxter, trädgårdsväxter, trädgårdsprodukter, legymer, vegetabilier – ja, vegetabiliska födoämnen överhuvudtaget. Kaninfoder, har mången medlem hört Fumadoren muttra, till och med under de mest lugubra måltider. Men nu har han enligt uppgift börjat ett nytt leverne.
— Jag har så smått börjat mitt vegetariska liv, säger Fumadoren. Steg för steg. Jag börjar som dryckesvegetarian och har helt slutat dricka mjölk.
Vi får se, vi får se. Och under tiden snurrar detta på skivtallriken: