Strålande tider, härliga tider. Som bekant var augustimötet återpremiären för klubbens illustra mötesverksamhet. Nu är det dags för septemberdito. Vivören och Båtsman har laddat upp med läckerheter, även om TinTin smet undan köksansvaret denna gång. Listigt.
Trots den försvagade numerären tänker kocklaget presentera en invecklad, sammansatt och minst sagt komplicerad meny. Som vanligt presenteras den fullständiga menyn med tillhörande recept på mötesdagens sena eftermiddag, men för ovanlighetens skull tänker Bertils bästa sidor (de du läser i detta nu) avslöja en av komponenterna.
Pitebon finner sitt nirvana
Lika säkert som att Wasa sjönk är att man däckar av kvällens huvudrätt. Tre-fyra sådana med fläsk, smör och lingonsylt leder osvikligt till “?koma” eller “?schwimmen”. Tyvärr saknar klubblokalen den kökssoffa som rekommenderas för intagande – nalta – efter måltiden.
Behovet av en sådan bygger på vetenskaplig evidens eftersom samma resultat uppnås oavsett hur många gånger försöket upprepas. Effekten kan för en pitebo liknas vid ett lyckorus och nirvana. Det är obestridliga fakta.
Stående och liggande format
Vivören är som de flesta vet en noggrann medlem, som gärna vill mäta saker före och efter (och ibland under) själva händelsen. Närvarande medlemmar ombeds därför denna gång ansluta strikt 14.00 (alltså inte det sävliga insläntrande lagom till maten som vissa orerar om).
Innan middag och möte företas en daguerreotypi av deltagarna, åtföljt av motsvarande efter aftonvarden. Då i liggande format, naturligtvis.
Krevad på oktobermötet
Nå, efter denna lukulliska utsvävning, hur tänker oktobermötets chefkock svara upp?
— Jag tänkte mig en lite förfinad bukfylla, fast med samma effekt, säger Ferrocavallo. Det blir sprängd anka med smashad parmesanpotatis.
Under tiden snurra detta på skivtallriken:
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.