Augustimötet närmar sig med stormsteg. Som vanligt har redaktören för Bertils bästa sidor (de du läser i detta nu) ägnat stor möda åt att utröna vilket tema kocklaget bestämt. Det visade vara förenat med vissa svårigheter. Kocklaget – Vivören, Storstorloket och Paparazzi – verkade inte kunna enas.
Det är visserligen inte första gången. Även vid novembermötet 2018 stötte kocklaget på patrull, som det heter. Man kunde inte komma på något tema! Fantasin tröt, trots ideliga igångsättningsförsök med hjälp av traditionsenlig medicinering: Sven Drufvas patenterade recept — Vin, kvinnor och sång (eller øl, fisse og hornmusik som det heter på dansk). Elaka tungor förmäler att även denna gång leddes kocklaget av Vivören.
— Jag tänker inte bära hundhuvudet ensam, säger Vivören. Jag är beredd att försöka igen. Och igen. Tills jag kan det.
Här drömmer sig Vivören tillbaka till sin svunna ungdom när hans frökensällskap uteslutande bestod av fröknar. De ville alltid att man skulle kunna ordentlig. Man fick alltid försöka igen, tills det blev bra, berättar han med något drömmande i blicken.
Lathet – den bortglömda superkraften
Vad är orsaken bakom kocklagets oförmåga? Många säger att det finns en viss skönhet i att inte orka. Att inte hitta på ett recept. Att inte uppfinna ett tema. Att inte ens försöka vara kreativ.
— Vi latmaskar har länge fått stå i skuggan av de driftiga, säger Storstorloket. De som “brinner för saker”, “har projekt” och “älskar att planera middagar med teman som ‘medelhavets magi’ eller ‘asiatisk fusion med twist'”. Vi andra? Vi öppnar kylskåpet, ser en burk majs, ett paket nudlar och tänker: Det här är ju nästan en rätt.
Temalös triumf
Vän av ordning frågar sig – varför ska allt ha ett tema? Varför måste varje middag ha en röd tråd, varje fest ett koncept, varje vardag ett syfte? Latheten säger: Nej tack. Men föreningens stadgar är orubbliga på denna punkt:
Vid intagande av måltid gäller att måltiden ska vara intagande. Det innebär dels att måltidens tematik ska förmedlas till de intagande; dels att återbruk – i vilken form det vara må – ska undvikas. Med tematik avses här att de i måltiden ingående komponenterna ska tillhöra en gemensam geografisk eller kulturell krets, alternativt vara sammanbundna av en gemensam smakpalett (förklaringen nödvändiggjord av föreningens demografi – tematik är ett sparsamt förekommande uttryck i den svenska folkskolan).
Lathet som livsstil
Lathet är inte brist på ambition. Det är en annan sorts ambition. En som säger: Hur kan jag göra så lite som möjligt och ändå få ett acceptabelt resultat? Det är effektivitetens kusin, men utan Excel-ark. Det är mindfulness, men utan app.
— Jag brukar säga så här, filosoferar Vivören. När man känner sig lat – känn stolthet. Du är inte ineffektiv. Du är en mästare i konsten att inte överanstränga dig. Du är en livsnjutare. En vardagsfilosof. En lat legend.
Att laga mat utan recept, inflikar Storstorloket, är inte bara ett tecken på lathet – det är ett uttryck för frihet. Jag menar, du slipper mäta, väga, googla, scrolla förbi fem sidor livshistoria innan du hittar ingredienslistan. Du bara… gör. En skvätt av det där, lite av det här, och plötsligt har du skapat något som kanske inte är gott, men som definitivt är mat.
— Jag vet att jag har Bertils stöd i detta. Han brukar säga att man måste undvika att bli för produktiv. Och för att svara på ditt tjat (redaktören för Bertils bästa sidor har frågat och frågat – som redaktörer gör intill de får ett publicerbart svar): Temat blir Favorit i repris.
Under tiden snurrar detta på skivtallriken:
Som redaktören på Bertils bästa sidor skriver så kan jag bara instämma med den tropiska värmen i bagaget och i väntan på den svala höst luften så ska man inte överanstränga sig.. men mat blir det men vi återkommer med en fyndigare tematik när snön ligger på marken