Med anledning av temat på kommande möte, har det beslutats att två av B:na ryker när föreningens namn ändras från Bothnian Bay Beer Brewers till Blues Brothers.
— Det har länge legat i farans riktning, berätta föreningens ordförande, Kryzzet. Ferrocavallo och många med honom har propagerat ihärdigt och när han som chefskock valde temat Blues för aprilmötet kände jag att måttet var rågat, som man brukar säga.
Det ryktas att till och med GPS och Båtsman har lämnat dansbandsmusiken till förmån för den musik som kännetecknas av ett så kallat call-and-response mönster, blues skala och specifika ackordföljder där tolv är den vanligaste för blues.
— Dansband i all ära, men det börjar kännas överståndet, säger Båtsman. Dessutom börjar vi ju alla komma lite till åren, så det här med att klämma på dem ger ju inga framgångar längre. Om man ens kommer ihåg varför.
Vivören intar som vanligt en avvaktande hållning, åtminstone tills han vet vartåt det lutar. Han nöjer sig med att kommentera utifrån den erfarne musikerns perspektiv.
— De blå tonerna, eller de ”worried notes”, som ofta spelas med tredjedelar eller femtedelar och som har en plattare tonhöjd än i jämförelse med andra musikstilar, är en viktig del för blues soundet. Blues har en hasande bas med en förstärkt tranceliknande rytm som i sig bildar en repetitiv effekt som även kallas för ”groove”.
P:r Pinus hävdar att det här med musiken har underordnad betydelse i sammanhanget. Filmen Blues Brothers handlar ju om två bluesmusikanter (John Belushi som Joliet Jake och Dan Akroyd i rollen som brodern Elwood, red.anm.) på ett uppdrag av Gud, eller on a mission from God, som det heter på originalspråket.
— För mig är det skäl nog.
Jaja, låt dem hållas, konstaterar redaktören för Bertils bästa sidor (de du läser i detta nu). Under tiden snurrar detta på skivtallriken: