Aspirationsångest och skenparticipation på februarimötet

Februarimötet närmar sig och höjdpunkten är naturligtvis initieringsriten för föreningens nyaste medlem. En av två aspiranter, faktiskt. Den ena av dem föll bort tidigt i loppet sedan hans huskors meddelat att han inte längre vill bli med lem.

— Det är synd eftersom den tilltänkta titulaturen 4H (Helvetes Hårt Hållen Hemma) därmed inte längre kommer ifråga, beklagar Ankaret.

Aspirationsångest

Den andre är en känd poesikonnässör, tillika högsadlad lokföraraspirant. Eftersom lok i naturlig storlek svårligen låter sig inrymmas i vanliga bostadsområden, har han tvingats skala ned ambitionerna. Men inte utan problem, har det visat sig.

— Tyvärr har det skenat iväg för mig, berättar han. Två skenor kändes alltför balanserat för min smak. Tre verkar stadigare, och det gör mig samtidigt till föreningens minst enkelspårige med lem.

Skenparticipation

Hur var det då med poesin? Frågan är vad som kom först, den unge mannens intresse obskyr poesi eller viljan att forma världen efter eget kynne, låt vara i mindre skala.

Svaret kanske finns hos Allen Ginsberg och dikten Järnhästen. Den skrevs under en tågresa från den amerikanska västkusten till Chicago. Fylld av fluktuativa observationer: känslorna hos en grupp soldater på tåget, några av dem troligen på väg till Vietnam; en nostalgisk känsla för sitt förflutna och sin ungdom, ältande funderingar om sin egen offentliga person och om att gå i pension till ett ensamt liv; överhörda såväl som imaginära konversationer som äger rum på tåget.

— Det är inte utan att man känner igen sig, avslutar den nye med lemmen. De s.k. konversationerna på våra möten är ju imaginära om något.

Frustrationsfrustande

Den nye medlemmens fäbless för Ginsbergs monumentala epos, kombinerat med småskaliga (inte småskurna!) ambitioner att avgöra hur världens värden ska byggas upp gav den självklara titulaturen.

— Vi hälsar med viss, men dock, glädje Ferrocavallo välkommen, låter Kryzzet meddela. Jag är visserligen förvånad över hur tillkrånglat en med lems titulatur kan härledas, men likafullt glad att vi nu äntligen slipper kalla honom vid namn.