Bedårande Bjudning, Bästa Bröder!

Det kom ett brev till Bertil. Som brukligt, på baksidan av lätt akvavitdoftande linneservett:

Idolen hade vänligheten att bjuda in mig till Bothnian Bay Beer Brewers sammankomst den 14 april.

Det var ett synnerligen lyckat utslag av ogenerad svågerpolitik.

Vid ankomsten hade jag nöjet att omgående trakteras med vänliga välkomsthälsningar och välsmakande våtvaror.

Idolen sökte sig snabbt bakom disken. Där bar det sig inte bättre än att han omgående spelade ut sin Joker, en giv jag givetvis inte bara synade utan även avsmakade. (Avsmak är annars ett ord som absolut inte passar in i betraktandet av kvällen!)

Att sällskapet behärskar konsten att brygga öl hade jag förstått och månadens utkranade produkt bekräftade alla högt ställda förväntningar. Mörk, fyllig och smakrik.

Jag kan uppriktigt säga att den föll mig på brygdläppen.

I takt med att nivån sjönk i glasen steg stämningen i lokalen. Glasen blev tommare och vi fullare, fast naturligtvis bara måttligt och mycket behagligt.

Som gäst behövde jag inte göra någonting för att iordningställa middagen. I stället ägnade jag mig åt att göra många trevliga bekantskaper.

Att få medhåll i allt man sa i diskussionerna visade sig inte vara så lätt. Inte för någon.

Ganska snart klarnade det vem som gick under artistnamnet Opponenten.

Att hävda att också han blev en väldigt trevlig bekantskap, det är knappast någon idé. Han kommer ändå bara att säga emot.

Till duk- och kocklagen måste jag däremot servera de allra godaste komplimanger.

Dukningen var en fröjd att skåda för en gäst med så dags lätt beslöjad blick. Den dukningen visade sig dessutom bara vara toppen på isberget.

Fram bars en trerättersmiddag vars tema var Thaitanic. Inte bara för att hylla den framgångsrika norska travhästen med samma namn, utan också som påminnelse om vad som hände exakt 106 år tidigare.

Under intagandet av allt det utsökta var dock all undergångsstämning som bortblåst.

P:r Pinus förmedlade så Herrens nåd till församlingen, tror jag, varpå det profana livsnjutandet tog över igen.

Eftersom smygnyktrande icke är tillåtet enligt sällskapets stadgar var det bara att ta skeden och de fyllda glasen i vacker hand och skåla för Bertil och pensionatet och annat upplyftande. Detta skedde medan vi avnjöt förrättssoppa med sting, varmrätt med kyckling och dessert med högglassig kladdkaka.

Eftersom stadgarna också anger att måltiden vid intagandet ska vara intagande får allting anses ha skett stadgeenligt.

Till kaffet var det avec – och väck var sedan en del av den goda ordningen när månadsmötet vidtog.
Att detta inte bara är en ideell utan också en idel ältande förening framstod som om inte glasklart så som ett töcken i tiden.

Tack och lov var mötesordförande Kryzzet helgarderad med både argument och kraftig klubba. Därmed kunde han så småningom göra slag i saken och avsluta mötet innan övriga frågor och komplikationer tillstött.

Ungefär så gick en verkligt trevlig kväll från vår tid och så småningom gick även jag, nästan rakt hemåt.
Kvar blev flera i sällskapet – och inom mig angenäma minnena, i djup tacksamhet bevarade.

Inbjudna gästen, โอลส์สัน