Hängslen och underkläder

Sistlidna möte ägnade förhållandevis stor uppmärksamhet åt manligt mode. Diskussionen initierades av Köksceremonimästaren, som föreslog att föreningens s. d. h. dresskod skulle utökas till att omfatta obligatoriskt bruk av hängslen.

I dagsläget anger stadgarna följande reglering av med lemmarnas klädsel:

IV.IV  I likhet med närvaro (se IV.III) är klädsel åtminstone inledningsvis en självklarhet vid föreningens möten. Sober och distingerad dito anbefalls: Klubbskjortan skall avspegla de grå tinningarnas charm hos grundaren, klubbmärket skall placeras helt nära grundarens plats i medlemmarnas hjärtan.

Gradbeteckningar

I den åtföljande ystra diskussionen förfäktade bl. a. Båtsman ivrigt uppfattningen att hängslena i så fall skulle ha olika färger.

— De skulle tjäna som gradbeteckningar. Lägsta graden skulle kunna vara vita, potatissnoppsfärgade och när man tagit steget från potatisskalning till dito kokning får man t. ex. rätt att bära gråa.

Visserligen beslutade föreningen i sin vishet(?) att avisa idén om hängselobligatorium, men Bertils bästa sidor (de du läser i detta nu) finner det trots detta meningsfullt att lämna ytterligare upplysning i frågan.

Bertils underkläder

Hängslen används för att hålla upp exempelvis ett par byxor, en kjol eller annat plagg. De har ibland främst dekorativt syfte, ibland som dekorativa tillägg hos alternativa subkulturer, såsom syntare och skinnskallar. Till dessa skulle man då enligt Båtsmans förslag kunna addera föreingens med lemmar.

Varianter av hängslen har använts av människor ända sedan 400-500 f. Kr. De moderna hängslena uppfanns av Albert Thurston år 1820 och blev omedelbart en succé då de passade väldigt bra till dåtidens högskurna byxor. Hängslena användes även för att hålla uppe ens underkläder eftersom de moderna underkläderna inte uppfanns av Bertils farfars far, Bertil, förrän under 1930-talet.

Berättelsen om varför Bertils farfars far ägnade sin uppfinningsförmåga åt just underkläder och framförallt de resårbandsförsedda dito som gjorde att de kunde tas av och på i en handvändning är en särskild historia som får återkomma i ett annat sammanhang.

Hängslen och livrem

När man pratar om hängslen kan man inte kringgå Alan J. Flusser, den amerikanske författaren och designern. Förutom att ha skapat garderoben till Gordon Gekko i filmen Wall Street anses han allmänt som den stora auktoriteten när det gäller hängslen. Så här säger han om det här med hängslen till byxor med synliga bälteshällor:

— Även om vissa män gillar att alternera mellan bälte och hängslen, är byxor med tomma bälteshällor bara en sådan bekvämlighet som överlistar både konvention och god smak. Om hängslen ska bäras, ska byxan förses med ett förlängt midjeband, justerbart för att öka midjespänningen när man bär byxorna utan hängslen. Medan de flesta regler för klädsel är gjorda för att kunna kringgås, råkar denna inte vara en dem.

Så nu vet alla vad som gäller, skulle hängselfrågan dyka upp på något kommande möte. Av detta följer att uttrycket ”att ha både hängslen och livrem” (att man tagit till mycket eller överdrivet stora säkerhetsåtgärder så att inget ska kunna gå fel) är en oxymoron och att tidigare svenske finansministern Gunnar Sträng inte kan anses vara ett modeorakel, precis.