Stora, ja till och med omvälvande, saker väntar de som dyker upp på aprilmötet. Som Bertils bästa sidor (de du läser i detta nu) tidigare har kunnat berätta har Fumadoren lämnat oss i saknad. Kock- och servitörslagen har nu enats om att uppmärksamma honom på det sätt som traditionen bjuder: ett gravöl.
— Och inte vilket gravöl som helst, berättar Punghållaren. Vi tänker oss ett gästabud med många pratvänliga rätter.
Gravöl är en äldre – därmed för föreningen passande – benämning för en sammankomst där släkt, vänner och andra träffas för att minnas en avliden person efter dennes begravning. Det var ett större kalas, ibland liknande ett bröllop. Gästerna hade tagit med sig förning, och efter återkomsten från kyrkan blev deltagarna bjudna på glögg eller brännvin med bröd. Traditionen har förändrats över tid, men dess ursprungliga syfte var att hedra minnet av den avlidne och samla nära och kära för att minnas tillsammans.
— Precis som hos oss, fyller Ankaret i. Fast våra med lemmar behöver inte ta med förning. Däremot blir de bjudna på brännvin.
Den egentliga måltiden under gravölet hölls på kvällen och inleddes med kort andakt. P:r Pinus har börjat förbereda sin del av det hela.
— Jag kommer naturligtvis att förmedla några passande bibelord. Fumadorens ljus – och hans cigarrer – brinner fortfarande i våra hjärtan och Bibeln är ju sprängfylld med texter om rökelse. Jag kan nog väva in lite om myrra och ambra till och med.
Under forna tiders gravöl fick man gärna roa sig. Ibland slutade gravölet tillochmed med dans. Det är inte aktuellt i föreningen, har vi förstått. Däremot snurrar detta på skivtallriken:
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.