Havet är djupt

Marsmötet förefaller bli ännu ett bottennapp, har Bertils bästa sidor (de du läser i detta nu) lyckats utröna. Som vanligt har kocklaget försökt att hålla mötestemat för sig själva och som vanligt har de misslyckats. “Från havets djup” blir temat, har en vanligtvis välunderrättad fjälla kunnat berätta.

Läsmod

Vän av ordning ställer sig naturligtvis frågan: Ska de få göra på detta sättet? Ja, tydligen, kommenterar Kryzzet, enligt stadgarna ansvarig för förvaltning och förmerande av föreningens aldrig sinande förråd av utgångna uppfattningar, övermogna önskningar och föredettingfunderingar.

— Jag kommer osökt att tänka på Annika Thors roman “Havets djup”, som jag sedan några år har liggande på mitt nattduksbord. Eftersom jag lider av thallassofobi, har jag inte vågat öppna den ännu, men jag ska, jag ska.

Logikbrist

Thallassofobi är en överdriven rädsla för havet. Som vanligt vid fobier är rädslan mycket starkare än logiken. Ungefär som diskussionerna vid föreningens möten, alltså.

— Jag undviker helt att bada, fortsätter Kryzzet. Det är klart att livet blir väldigt begränsat, men jag försöker kompensera genom att undvika total torrläggning. Vätskor i glas brukar gå bra.

Nyttonyttjande

Personer med havsrädsla kan uppleva tryck över bröstet, hjärtklappning, yrsel, svettningar och tunnelseende. Det kan vara jobbigt, fortsätter Kryzzet.

— Men jag har faktiskt haft stor nytta av mitt tunnelseende i rollen som föreningens ordförande.

Och under tiden snurrar detta på skivtallriken: