När Fumadoren mötte Bertil Brew

Redaktörens för Bertils bästa sidor (de du läser i detta nu) har i vanlig ordning snokat reda på nästa mötes tema. Majmötet blir en homage till Fumadoren – vår vän och en självklar del av klubbens hjärta. Temat blir (självklart) På röken.

Det går många historier om Fumadoren. Vivören, som var Fumadorens mångårige kamrat, brukade säga att Fumadoren fungerade förvillande.

– Han spred alltid kubanska dimridåer om och kring föreningens aktiviteter. Jag vill minnas att han var drottningleverantör till det svenska hovet – eller var det tvärtom?

Hur som helst med det, vi minns alla Fumadorens uppdrag i föreningen, att sköta ölmuseét, tömma alla askkoppar och – på begäran – snoppa av.

En inte allmänt känd historia är när Fumadoren för första gången mötte Bertil Brew.

Fumadoren bar alltid med sig ett lugn. Ett lågmält leende, en blick som redan sett det mesta och en respekt för både råvara och människa. Bertil Brew å sin sida var en institution: ett namn som cirkulerade bland entusiaster, ett löfte om öl bryggt på allvar, men med lekfullhet i smaken.

– Jag minns att deras första möte skedde utan några större åthävor, berättar Vivören. Inget scenljus, inga högtidstal – bara ett bord, några glas och en flaska som öppnades med den där särskilda försiktigheten som bara verkliga ölälskare förstår. Fumadoren tog den första klunken, dröjde ett ögonblick och nickade långsamt. Det var ett erkännande som betydde mer än applåder.

Det som följde var inte en recension, utan ett samtal. Om maltens roll i helheten. Om hur humlen bäst får tala utan att skrika. Om tålamodet i jäsningen och varför vissa öl kräver tystnad omkring sig. Bertil lyssnade, och Fumadoren berättade – inte som en som lär ut, utan som en som delar.

När Fumadoren gick bort, lämnade han ett tomrum efter sig som inte låter sig fyllas av ord. Men i varje berättelse, i varje glas som dricks långsamt och med respekt, finns han kvar.

– Fumadoren är saknad, avslutar Vivören. Vi kommer fortfarande att höja våra glas – lite långsammare, lite tystare – i hans minne.

Och under tiden snurrar detta på skivtallriken: