Palatsrevolutionen är över

Bertils bästa sidor (de du läser i detta nu) kan nu avslöja utgången av oktobermötet. Det omgärdades i vanlig ordning av hysch-hysch och famösa konspirationsteorier. Men det visade sig att mötet fortgick (inte i sedvanlig ordning, men dock) med berömvärt pietet.

Som tidigare berättats har Kryzzet och Punghållaren beslutat stiga ner från sina respektive höga hästar och tillbringa återstoden av sina dagar bland populasen. Det fanns vissa försök att undanröja valberedningens väl underbyggda förslag, men tji fick dom.

Preses

Som nya preses föreslog valberedningen (Ankaret) Ferrocavallo och tillade att det är nog med förslag. Mötet beslutade att så blir det. I sitt tacktal gav Ferrocavallo en återblick (i den mån han minns) för sin tid i föreningen. Han lovar att göra bättring. Han lovar också att göra sitt allra bästa för att förleda föreningen.

Punghållare

Valberedningen fortsatte sitt betungande värv och föreslog Storstorloket som nya punghållare. Han tillade även där att det är nog med förslag. Och se, så blev det. Storstorloket tackade även han för förtroendet och lovar att efter sin förmåga och så gott det går arbeta för att förmera föreningens kassa.

Två nya

Vid mötet kunde även två nya medlemmar föräras med varsitt epitet: Grillo och Tåfflan. Ankarets redovisade sin vedermödor under oktobermötet, vilket förtjänstfullt framgår av Vivörens noteringar. Det förtjänar att ävenså noteras den något dunkla härledningen till Tåfflans epitet – som Ankaret förklarade det: Är man en pudelfarmare förefaller att förmågan att pudla vara en framträdande egenskap.

I rollen som föreningens virtuose ansvars- och undanflyktare förväntas han samlar många proselyter. Det ju många som under föreningens trettioåriga historia haft parollen Det Var Inte Jag.