Ibland går det fort.
Alldeles för fort.
Bara timmar efter att redaktören för Bertils bästa sidor (de du läser i detta nu) i ett tillstånd av uppgivenhet, irritation och lätt förhöjt blodtryck offentligt ifrågasatt oktobermötets kocklags existensberättigande inkom ett meddelande.
Ett kort.
Koncist.
Manligt.
Nästan råbarkat.
Temat för oktobermötet är: ”Råbarkat”.
Där stod redaktören för Bertils bästa sidor och tvingas, om än motvilligt, erkänna sitt misstag. Kocklaget hade alltså inte somnat in. De arbetade uppenbarligen efter den klassiska norrländska projektmodellen:
Säg ingenting.
Fortsätt säga ingenting.
Säg fortfarande ingenting.
Meddela lösningen när alla andra hunnit få panik.
Och nu vet vi alltså.
Råbarkat.
Det är ett tema som väcker frågor.
Kommer deltagarna att serveras mat tillagad över öppen eld? Blir det älg, björn, ren eller något ännu mer svåridentifierat? Kommer besticken att ersättas av fällknivar? Är slips förbjuden? Måste ölen drickas ur emaljmugg?
Ingen vet.
Men att ämnet har potential. För få saker är så råbarkade som Norrbotten i oktober. Luften börjar bita. Mörkret återtar initiativet. Vedtravarna inspekteras med samma allvar som börskurser. Och människor som hela sommaren gått omkring i shorts börjar plötsligt tala om motorsågar som om de vore familjemedlemmar.
Temat känns därför inte bara relevant. Det känns närmast oundvikligt. Historien lär oss att temat kan betyda allt från exklusiva kötträtter och rökiga drycker till att någon serverar korv vid en öppen eld och kallar det konceptuell gastronomi.
Båda alternativen är fullt tänkbara. Och under tiden snurrar detta på skivtallriken:
Tåfflan kommer som servitör