Årets första möte inleddes med ett stadgebrott. Som den minnesgoda läsaren av Bertils bästa sidor (de du läser i detta nu) kan påminna sig skålar vi alltid, som en homage till Bertils färder på de sju haven, i Lysholms Linie Aquavavit.
Vid januarimötet hade kocklaget bestämt att eftersom hyllan med Lysholms Linie Aquavavit gapade tomt, ersätta den livgivande drycken med ett polskt smaklöst destillat.
Lysholms Linie Aquavavit är ett obligat, hävdade Ankaret som är den stadgeenliga uttolkaren av Bertils vilja.
– Det är sorgligt att vissa med lemmar inte uppnått sådan mognad att de förmår uppskatta den rena, kryddig smaken med fatkaraktär, inslag av kummin, fänkål, dill och pomerans.
Under mötet, och anförda av Piskatore, mumlades det uppskattande om det polska destillatet. Efter mötet hade därför Ankaret en seans med Bertil, på temat vad gör vi med allt detta ungdomliga oförstånd?
– Jag är rädd att ungdomarnas dramatiska liv och leverne leder till att de kommer att hamna ett destruktivt kompisgäng, menade Bertil. Det blir inbrott och bilstölder. Polisen tvingas skjuta skarpt.
– Jag skulle säga att katastrofen är en nära möjlighet, avslutade Bertil.
Vad att göra?
Många ungdomar vittnar om stress och oro, om svårigheter att prata om sitt psykiska mående och bristande stöd. Efter januarimötets mumlande och seansen ovan blev det tydligt för Bertil och Ankaret att föreningen måste adressera detta självförakt och känslor av otillräcklighet.
– En kompromiss skulle vara att kocklaget inte bara ges möjlighet att avgöra tematik och meny, utan även vilket destillat som ska ackompanjera menyn, säger Ankaret. Skålandet i Lysholms Linie Aquavavit reserverar vi för mötet och låter det vara en kompromiss mellan ungdomligt oförstånd och erferenhet.
Så blir det. Och under tiden snurra detta på skivtallriken:
Saknar ord för att på ett korrekt och heltäckande sätt beskriva min tacksamhet och glädje över det resultat som Ankaret och Bertil kom fram till i sin seans.
Ser med förväntan fram emot att faktiskt kunna avnjuta en och annan skål med någon form av destillat som inte fullständigt bedövar mina smaklökar och gör att maten under resten av måltiden smakar som pappersmassa, och att sedan under mötet skåla i Lysholms Linie Aquavit är en i mitt tycke helt godtagbar uppoffring. Dels p g a vördnad för vår grundare och också för att så pass sent på kvällen så är omdömet och smaksinnet vanligtvis ganska nedgånget.
Jag stödjer alltså helhjärtat denna ändring i stadgarna.