Stor procession och defilering på aprilmötet

– Åh, jag minns min första parad, berättar Bertil i ett ögonblick av klarsyn. Det var i New York nån gång på 50-talet. Killarna i polisens kör repeterade Galway Bay.

Låten blev populär genom Bing Crosbys inspelning tillsammans med Victor Young och hans orkester den 27 november 1947. Den blev en stor hit världen över bland irländska emigranter och nådde tredje plats på Billboard-listan i USA.

The boys of the NYPD choir were singing “Galway Bay”
And the bells were ringing out for Christmas Day.

Det Bertil såg – stiliga män i uniformer, tätt bredvid varandra som rörde sig i takt – gjorde ett outplånligt intryck på honom. När han berättade om sina känslor för sin gode vän Shane MacGowan blev det inspiration till sången A Fairytale of New York, en julklassiker som varje december hamnar på den brittiska topplistan.

– På papperet kan det verka som ett säkert sätt att säkra både pension och ett långt liv: skriv och spela in en julhit, fortsätter Bertil (på bilden syns Bertil, något skymd, bakom Cáit O’Riordan).

I verkligheten är det förstås en betydligt mer komplicerad sak. Många begåvade låtskrivare har försökt och misslyckats. Men inte den här gången. Låten kallas ofta för den bästa jullåten genom tiderna. Faktum är att låten har hamnat på topp 20 i Storbritannien vid arton olika tillfällen och på topp 10 hela åtta gånger. Det är en extraordinär bedrift som ingen annan någonsin kommer att kunna matcha.

Hur det verkligen gick till

Som sig bör för ett band som gärna tog sig ett glas då och då råder det en viss förvirring kring var den ursprungliga idén kom ifrån. Shane MacGowan skämdes tydligen över sitt intresse för stiliga män i uniformer, tätt bredvid varandra som rörde sig i takt och hävdade bestämt att det var Elvis Costello, som vid den tiden var bandets producent, som slog vad om att bandet inte skulle kunna komma på en jullåt som inte var, som Shane uttryckte det, ”en glittrig och klingande glad jullåt”.

Jem Finer håller inte med, utan minns istället att idén kom från den irländske musikhjälten och Pogues manager, Frank Murray, som enligt Jem föreslog att de skulle spela in en låt i stil med The Bands Christmas Must Be Tonight.

Ennio Morricone påstås vara en annan inspirationskälla. MacGowan och bandkamraten Spider Stacey såg Sergio Leones Once Upon a Time in America om och om igen och ”lånade” därför några inledande toner från Morricones komposition Deborah’s Theme på filmens soundtrack.

– Jag var med när bandet spelade in tidiga versioner av låten tillsammans med Costello, berättar Bertil. Det var under deras album Rum, Sodomy & The Lash, där basisten Cait O’Riordan sjöng kvinnostämman. Costello ska ha föreslagit titeln ”Christmas Eve In The Drunk Tank” – vilket var vad man inom flyget kallar en ”nära miss”: den skulle aldrig ha gått på radio.

Och efter denna illustration av temat för aprilmötet snurrar äntligen detta på skivtallriken:

Låtens titel kommer från romanen A Fairytale of New York från 1973 av den irländsk-amerikanske författaren James Patrick Donleavy, som föddes i New York men senare flyttade till Dublin och blev irländsk medborgare.