“Den vår de svaga kalla höst”, diktade en gång Erik Axel Karlfeldt. Inledningen är känd och deklameras ofta:
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.
Bertils bästa sidor (de du läser i detta nu) har i vanlig ordning (medelst lock och pock) lyckats utröna temat för kommande möte: Höst – Ruggigt bra!, skaldar kocklaget – GPS, Viking, Fumadoren och P:r Pinus.
– Det är synd att diktens tredje strof är mindre känd, säger kocklagets nestor, GPS. Den beskriver merparten av temat för Oktobermötet:
Min sång flög drucken kring det bästa
av färg och doft i ängars ljus,
och det var ljuvligt nog att gästa
de många hjärtans honungshus;
nu vill jag, mätt på sötman, fästa
min boning långt från lust och rus
och hvila under fasta bjälkar,
ej under lösa blomsterstjälkar.
Ordet “höst” betyder “skörd” och skördetid är tydligen det som kommer att prägla menyn. Som vanligt kan den inte avtäckas innan mötet, men kocklaget lättar i alla fall en aning på förlåten.
– Om hösten går växter in i dormans, de börjar förbereda sig för vintervilan. Min gissning är att många av medlemmarna kommer att träda in i det stadiet mot slutet av middagen, avslutar GPS.
Och medan vi ivrigt väntar, snurrar det här på skivtallriken:
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.