Vivörens födelsedagsbrev till Bertil

Vivören ägnade födelsedagen åt att damma av Haldan och skriva till Bertil om sommarens vedermödor.

Hej Bertil!

Sommaren och semestern är över och man är tillbaka på jobbet igen. Har fått en ny skrivapparat som jag nu tänkte prova genom att skriva till dej.

Semestern har varit en skön avkoppling i sommarstugan. Där har familjen tagit det lugnt solat, badat och tagit någon fisketur ibland. Något större projekt har jag inte haft. Hade bara som mål att måla bastu och uthus med Falu-röd, samt fälla en stor jävla asp som vi har på gården, och som skymmer solen från alla håll.

I början av sommaren var vi på bonn-auktion i akt och mening att ropa in en motorsåg så att vi kunde fälla trädet. Auktionen var dödsbo efter storbonden i trakten så att det fanns många prylar att ropa på. Under visningen av prylarna, fick jag veta av grannbonden att motorsågen, visserligen var tio år gammal, men i bästa skick, eftersom ägaren varit sjuk senaste åtta åren, då den inte varit i bruk.

– Åsså har vi en äldre motorsåg…

– Hundrafemti kronor, skrek jag. Alla vände sej om och undrade vad det var för en idiot som började så högt.

– Går bort för hundrafemtio kronor…

Du bjöd hundra kronor för mycket, sa grannbonden, och gick fram till motorsågen för att starta den. På tredje draget gick den igång, och spann som en katt. Jag inbillade mej kanske, men tyckte jag såg en del avundsjuka i blicken hos en del spekulanter.

När vi kom tillbaka till stugan visade jag stolt upp den inropade motorsågen för mina grannar. Du har gjort ett bra köp, sa Snål-Erik, det här borde firas – varefter han gick in till kylen och hämtade sex starköl, som han fördelade till de övriga. Där satt vi sedan i fyra timmar på altanen, och beundrade motorsågen, allt medan hela min sommarranson av starköl gick åt, till en kostnad av trehundraåttiofyra å femti. Men lite får man offra, sa jag till frugan efteråt.

Dagen efter skulle det ske, Asp-jäveln skulle ned. Vi hade gjort upp om att bästa tid var vid ett-tiden på dan när ungarna och fruarna var nere vid badstranden. Först anlände Sture, med stolpskor, ett långt rep och en nästan full whisky flaska. Sedan kom Arne med en stor timmeryxa, en liten handbok från skogsvårdsstyrelsen, några konstiga järn-kilar som han trodde man använde vid trädfällning, samt tre flaskor Parador och några starköl. Jag borde redan då förstått varthän det barkade och avstyrt det hela. Och så dök naturligtvis snåljåpen Erik upp, på sin fyrhjuling, med en halvflaska vitt vin, två burkar folköl och en gammal rostig såg.

Jag tog vad vi hade hemma sa Erik, men vi visste alla att han ljög. Hans son brukar nämligen berätta om hur mycket brännvin pappan har i sin kallkällare. Sist kom Hasse, den ende bofaste i stugområdet. Ska de fällas träd behövs skaffning, sa han, och ställde fram en halvfull femliters dunk med hembränt. Här skall inte snålas, sa han, och tittade på Snål-Erik, som rodnade ner till skoskaften.

– Vi börjar väl med en fällsup, eller hur?

Efter Arnes tredje fällsup kom kvinnorna och ungarna hem och naturligtvis skulle dom delta i trädfällningsfesten. Så fram med vin, Janssons frestelse, snaps, kladdiga likörer och tårta och läsk åt ungarna. Det hade börjat skymma innan vi kom på varför vi egentligen var här – vi skulle ju fälla träd.

Nu satte vi oss med papper och penna för att ingenjörsmässigt räkna ut hur vi skulle angripa trädet. Vi blev osams redan från början. Snål-Erik hävdade nämligen att det så kallade fäll-skäret skall göras på motsatt sida om fällriktningen. Eftersom han var fullast och därmed tjurigast, fick vi andra ge med oss.

Arne som hade fällt ett träd på sin tomt för tre år sedan, utsågs som sakkunnig och fick därmed förtroendet att hantera motorsågen. Snål-Erik skulle klättra upp i trädet för att fästa repet. I andra ändan hans fyrhjuling.

Nu var allt klart. Alla ungar var på behörigt avstånd, repet kopplat till fyrhjulingen, motorsågen startad. I takt med att klingan åt sig in i trädet, gasade Snål-Erik på med fyrhjulingen för att hålla repet spänt. När fällskäret var gjorda och motorsågen togs bort, tyckte jag att trädet ville åt ett helt annat håll än vad vi tänkt oss – med andra ord snål-Eriks teorier var käpprätt åt helvete.

Vi insåg det alla samtidigt, rusade fram till trädet och började baxa, samtidigt som vi skrek åt Snål-Erik att dra på utav helvete med fyrhjulingen. Naturligtvis fick han motorstopp, och vi insåg, att nu var det kört, varefter vi sprang åt alla håll som skållade råttor. Trädet föll med ett jävla brak – åt fel håll, slet med sig fyrhjulingen som en katapult genom luften, genom växthuset för att slutligen hamna uppspänd en meter över backen mellan två träd.

Det tog Televerket två dagar att resa ny stolpe, och få igång byns telefonnät igen. Jag fick en räkning på tre tusen för åverkan, så i slutändan blev det en dyr motorsåg. Men å andra sidan kostade det snål-Erik tre tusen att rikta ramen på fyrhjulingen.

I övrigt hände det inte speciellt mycket i sommar. Hälsa dina med lemmar!

Hälsningar,

Vivören