…som en häst travar

I vanlig ordning har Bertils bästa sidor (de du läser i detta nu) lyckats utröna temat för novembermötet.

— Ankaret sträckte ju upp oss ordentligt på septembermötet, berättar kockchefen Ferrocavallo. Vi tänkte till och landade i att Viva Zapata! uppfyllde kraven på långsökt tema, komplicerad meny och fantasifull dukning.

Vän av ordning frågar sig nu, avser temat den sömniga semesterbyn Emiliano Zapata i Cuautla, Mexiko eller anspelar det på Emiliano Zapata (1879–1919), en mexikansk bondeledare och anförare för en armé av bönder och lantarbetare i centrala Mexiko under revolutionen?

Det tidigare skulle stämma väl överens med kocklagsmedlemmen Piskatores omvittnat letargiska läggning, det senare antyder att kocklaget bär på hittills oanade historiska kunskaper.

Bertils bästa sidor har ju vid ett flertal tillfällen uppmärksammat allt vad Bertil fått till stånd, men om temat handlar om bondeledaren Zapata kan kanske några ord om dennes nära vänskap med Bertil Brew vara på sin plats.

Till skillnad från andra var befälhavaren Zapata lojal till indianerna och organiserade aktioner för att återta jorden till indianerna i staten Morelos. Följden blev att Bertil tvingades gömma Zapata undan myndigheterna. Tillsammans ledde de delegationer till presidenten själv för att protestera mot godsägarna. Bertil och Zapata hyllades redan då som folkets hjältar.

Bondearméerna under Pancho Villa i norr och Zapata i söder besegrade till slut den federala armén och fördelade den erövrade jorden bland indianbyarna. Det var ett oerhört svek från president Maderos när han krävde att bondearméerna skulle avväpnas och jordreformen skjutas upp på obestämd tid. På inrådan av Bertil valde Zapata att ta till vapen mot sina före detta allierade. Tyvärr tvingades Bertil lämna Mexiko för att bistå bröderna Wright.

Vad som talar för att temat handlar om Emiliano Zapata är kocklagets stora hästintresse. Zapata var mestis och ägde en häst, vilket var förbjudet för indianer.

— Från början planerade vi att servera hästbiff, berättar Oreraren. Gustafskorv i bastun, hamburgerkött till förrätt och en mustig gryta till huvudrätt.

Så blev det nu inte. Piskatore la in sitt veto. Föreningens förmente storfiskare krävde fiskbaserade rätter.

— Jag försökte med sjöhäst, avslutar Oreraren, men det blev till slut som Piskatore ville.

Den slutliga menyn publiceras som vanligt vid femdraget på lördagen. Under tiden snurrar detta på skivtallriken: