Stadgebrott lönar sig

Januarimötet närmar sig, och med det årets första konflikt i föreningen. Kocklaget, under ledning av den stadgeansvarige(!), Ankaret, har beslutat att temat för mötet ska vara – inget tema alls. “No Theme Today”, med andra ord. Ankaret rasar:

Demokratur

– Jag är upprörd och besviken. Ska verkligen majoriteten få bestämma? Borde man inte ta hänsyn till minoriteten och låta dem få som de vill? Det tycker jag är demokrati på riktigt.

– Vi var två mot en, berättar Båtsman förnöjt. Ankaret ville ha temat “249 miljoner kan inte ha fel”, med enbart indonesiska rätter. Men jag och TinTin satte honom på plats.

Det var tydligen Ankarets föreslagna förrätt som fick s.m.s. bägaren att rinna över. Den indonesiska morotssoppan bedömdes alltför kryddstark av Båtsman och alltför mesig av TinTin.

– För att inte tala om efterrätten, säger TinTin. Stekta bananer med limesås är ju barnmat.

Nomenklatur

Måltidens tematik är en grundläggande värdering på föreningens månatliga möten, introducerad av Köksceremonimästaren. Så här säger stadgarna:

Vid intagande av måltid gäller att måltiden ska vara intagande. Det innebär dels att måltidens tematik ska förmedlas till de intagande; dels att återbruk – i vilken form det vara må – ska undvikas. Med tematik avses här att de i måltiden ingående komponenterna ska tillhöra en gemensam geografisk eller kulturell krets, alternativt vara sammanbundna av en gemensam smakpalett (förklaringen nödvändiggjord av föreningens demografi – tematik är ett sparsamt förekommande uttryck i den svenska folkskolan). (Lex Ceremonis).

Och nu blir det alltså, för första gången sedan urminnes tider, en måltid utan röd tråd. Ankaret igen:

– Ja, eller utan kulturellt samband, skulle man kunna säga. Det ska bli intressant att höra när Båtsman och TinTin försöker leda i bevis hur deras köckenmödding hänger ihop.

Under tiden snurrar detta på skivtallriken: